Älvlekens valpblogg!

 

Nu har det en tid sedan vi senast uppdaterade bloggen.

Så vi får göra en liten tillbakablick med några foton och filmer så att ni kan se vad mycket som hänt sedan sist.

Valparna har flyttat ut i valphagen i köket och det var verkligen spännande. En helt ny och gigantiskt stor värld öppnade sig för de små tussarna.

De är nu snart 6 veckor gamla och har utvecklats i rask takt och beter sig nu på alla sätt och vis som små hundar.

Så än så länge är allt fint med våra minsta tussar men lite mer bekymmer blev det med stackars Diva.

Vid kvällrastningen för 1 vecka sedan hade Diva oturen att skaffa sig en fraktur i en tå. Hon och Beatrice gjorde ett rusande över trädäcket för att vakta och troligen har Diva fått ner en klo mellan brädorna i trädäcket. Hennes vaktskall övergick i jämranden och jag förstod att något hänt.

Så fredagen tillbringade vi hos veterinären där vi efter röntgen kunde konstatera att det fanns en fraktur i tå nr 2.
Nu har Diva stödbandage och ska vila så mycket som möjligt men är annars lika glad och pigg som vanligt.
Det blir lite extra pyssel med henne, hon får inte hoppa i och ur valphagen själv och får inte gå i trappan så här kånkar vi ganska mycket hund för närvarande…

Igår blev småttingarna två veckor och nu börjar det märkas att de uppskattar när vi kelar med dem! Här är en av grabbarna som myser sig ihop med Louise en stund. 

 

 

Idag har småtussarna äntligen fått komma ut för första gången! Det är alltid lika roligt att se hur de fundersamt traskar ut i gräset för att sedan en minut senare springa pudelrace för allt vad de är värda! Nu har allihopa slocknat i skuggan efter en bra stunds busande och lekande. 

 

Lectra har varit lektant på utsidan av hagen där hon sprungit fram och tillbaka med småvalparna i släptåg - fram tills det att hon fick den fantastiska idén att göra rusningar mot kompostgallren så de välter = hon kan springa in till valparna... Så nu får hon snällt stanna inne tills vi hittar något att stötta upp kompostgallren med. 

 

 

Nu är det inte längre ett gäng björnungar som springer runt nere i valphagen, småttingarna har istället förvandlats till små pudelvalpar - fruktansvärt söta!!

 

Guldpojken: 

Silverpojken:

Den 13/7 flyttade lille Exxon hem till familjen Carlqvist!

 

Gultjejen: 

Vi har knappt hunnit vinka av våra småttingar ur Divas kull innan vi skriver ett nytt kapitel här på valpbloggen, för på midsommaraftonens förmiddag fick vi åter igen den stora glädjen att ta emot en valpkull här på Älvlekens.

Det är Lizzy – vår kelgris och Louises tävlingskompis – som blev mamma till 7 småttingar! 5 pojkar och 2 flickor.

Lizzy fick – precis som förra gången – en stor kull. I hennes första kull var de 8 och så nu 7.
Hon gör da capo på sin mamma Filippas bravader här på kenneln – Filippa fick precis samma antal valpar i sina 2 kullar.

Lizzys dotter Moa anser också att många är bäst för när hon fick sina små valpisar här hos oss förra sommaren blev det också 7.

Veterinären som besiktigat valpar hos oss beskrev det som att vi har ett gäng ”frögurkor” här på kenneln.
Vet inte om pudelmammorna skulle gilla liknelsen men det ligger onekligen något i det.

Hursomhelst; Lizzys valpning gick bra även om hon tog riktigt god tid på sig under det första skedet innan den aktiva valpningsfasen satte igång.
Så lång tid så att jag var riktigt orolig och flera gånger tänkte att nu vågar jag inte vänta längre, nu åker vi till veterinär.

Dock är det inte alls lyckat att störa tiken med detta om det inte är alldeles nödvändigt utan bäst är att kunna avvakta (utan att riskera något förstås) och hoppas på att naturen till sist sköter det på bästa sätt.
Stort tack till djursjukskötare Anna på Evidensia här i Kungälv som jag hade telefonkontakt med under nattens oroliga timmar!

Huvudpersonen själv tog det lugnt och när hon väl började föda gick det så fint och hon tog sig an sina små direkt. Första valpen – en liten tjej - kom kl. 06.32 (äntlligen!) och sista – en liten kille kl. 12.06.
Alla hade höga födelsevikter trots att de är så många, allt från 226 gram för minstingen till 311 gr. för största.
Supermamman Lizzy!!

I skrivande stund har det gått hela 2 veckor sedan valparna föddes och vi känner nu att vi kan pusta ut lite - än så länge är allt gott och väl med den lilla pudelfamiljen.

Lizzy ligger och njuter i valplådan och de små stånkar och muttrar förnöjt när mjölken rinner till. Det är hela tiden ett växelspel mellan totalt lugn och frenetisk aktivitet. I ena stunden sover valparna och i den andra är det en strid på kniven om vem som kommer först fram till de bästa spenarna.

Från början ville Lizzy ogärna lämna sina barn och lät sig på sin höjd lockas med ut på en snabb kissrunda i trädgården. En snabb kiss, ett förstrött viftande på svansen till de andra hundarna som kommer och hälsar och sedan skulle hon in igen!

Nu kan hon tänka sig att vara med oss andra i resten av huset, eller utomhus, en stund men vill ganska snart in till valplådan igen.

Lizzy får all tänkbar service just nu och får fortfarande mat och vatten serverat i sovrummet där vi har valplådan.

När hon har ätit hoppar hon upp i sängen och kör ett racervarv under madrasserna, plöjer sedan runt och gnider huvudet mot täckena, hela tiden med bus i blicken. Jag vet precis vad hon gör – torkar bort maten ur skägget!
Sedan lägger hon sig tillrätta på sängen och myser – därifrån har hon utsikt ner i valplådan och kan hålla koll på sina små barn.

Det händer mycket i valparnas utveckling på ganska kort tid. De har nu öppnat ögonen och kan urskilja lite av sin omgivning om än inte särskilt tydligt. 

De kan numera också höra lite men det mest påtagliga som hänt under den senaste veckan är att de prövar sina små ben för korta och stappliga promenader. Det är så charmigt att se dem strutta omkring, visserligen med ett mål i sikte men vägen dit blir väldigt krokig…

Så har vi då vinkat av valparna i Divas kull, förutom vår egen lilla tik som stannar hos oss och så lille Exxon. Han stannar ju som sagt ett par veckor extra i väntan på att hans matte och husse får semester.

Vi är så glada över att få låna honom lite och vår egen lilla tjej – som just nu går under namnet Baby - är superlycklig över att ha kvar Exxon som lekkamrat. De två har jättekul här på dagarna (nåja, ibland hettar det till och de låter som lejon båda två).

 

De tycker också att det är toppen att komma ut på lite äventyr emellanåt.
Häromdagen var de på promenad vid motionsanläggningen på Fontinberget här i Kungälv och det var spännande.
Mycket folk, andra hundar och så en liten sjö med några konstiga figurer i som verkar kunna både simma och flyga. De var verkligen intressanta – ”det är väl inte för inte som man är pudel och apporterande fågelhund” menar Exxon och Baby.

De har också varit på besök hos Louises kompis som har en Bolonka, en liten långpälsad och jättesöt rödhårig hund av rysk härkomst. Hon är bara 7 månader och tycker att våra små är förträffliga lekkamrater.
De har också varit på ett Café här i stan och skötte sig jättefint.
De har också varit med Louise på invigningen av häst- och hundsportsbutiken MyOne i Göteborg och gjorde stor succé bland alla besökare där som ”aldrig hade sett sötare valpar”.
Det har funkat fint för båda valparna med bilåkningen och de somnar ganska snabbt.

 

Alla Divas valpar har fått fjättefina hem och vi gläder oss så åt detta och önskar er alla stort lycka till!!

Nu är valparna nio veckor gamla och har börjat flytta hemifrån. Igår flyttade två av tjejerna (Guldtjejen och Gultjejen) och idag flyttade en av pojkarna (Grönpojken).

 

Den andre lille pojken (Rödpojken) stannar ytterligare tre veckor hos oss och flyttar när hans matte och husse har fått semester.

Silvertjejen kommer att stanna hos oss.

 

Nu är alla barnen nosrakade och plötsligt har vi ett gäng otroligt söta pudlar i valphagen, eller vad sägs?

 

Gultjejen:

 

Gultjejen:

 

 

Det ett ständigt växelspel mellan febril aktivitet och det totala lugnet i valplådan. I ena stunden sover de fridfullt och i den andra är det ett kämpande om maten. Divas små valpisar äter, sover och blir ompysslade av sin mamma. Utan hennes omsorger kan de inte sköta sina toalettbestyr och Diva är verkligen duktig – det hörs aldrig några missbelåtna gnyenden annat än när det är kamp om bästa spenarna.

 

För ett par dagar sedan började valparnas ögon att öppnas och det syns redan att de inte bara blir vägledda av Divas lukt och värme när de ska ta sig fram till henne, de kan sannolikt även se henne, om än suddigt. De lyfter huvudet och tittar emot Diva och kravlar målmedvetet fram till henne.

 

Hittills har valparna varit döva men nu börjar också en ny värld av ljud att öppnas för dem. De små öronöppningarna som från början varit så hårt slutna öppnas nu mer och mer… En annan tydlig förändring är att valparna försöker ta sig upp på benen och inte bara ”åla” sig fram. De är ju som sagt ordentligt trinda så det är inte alldeles enkelt, men övning pågår konstant…

 

Snart kommer de små att bli alltmer medvetna om varandra och börja leka – det är underhållning som heter duga och vi ska filma så att ni alla kan få se de små charmtrollen in action.

 

Till dess får ni gärna kika på de bilder vi tog igår på var och en av valparna!

 

Silvertjejen:

 

Nedan: Diva

 

Nu har valparna fått en nanny, mormor Lizzy hjälper sin dotter med bebisarna! Allting är bra med småttingarna som gör framsteg i det mesta just nu. Nu kan de mycket av det som en "riktig" hund ska kunna, skälla, morra, klia sig, skaka sig, bråka med syskonen, galoppera och klätta på Biabädden!

 

Imorgon ska vi lägga in den lilla agilitytunneln till dem, ska bli spännande att se vad de tycker om det! Till helgen ska vi raka nosar, och ta nya porträttbilder, så ska ni få se vilken skillnad det blir.

 

 

 

 

 

 

Nu har tussarna lärt sig massor: gå, morra, skälla och leka med varandra och med leksaker. Här kommer några filmer från den 10/8. 

 

Vi kommer så fort vi hinner att lägga upp nyare filmer. Valparna blir stadigare på benen för varje dag som går och de har flyttat ut i köket till valphagen, där de är under dagen. På natten flyttar vi in dem i valplådan i sovrummet igen för att ha full koll. Valparna är väldigt sociala och kommer struttande och viftar på sina små svansar när vi går in till dem i hagen. Kelsjuka och pussglada!!