Det som krokigt ska bli...........här tränar vi inför kommande agilityäventyr och lite fågeljakt!!
Här kommer nu några bilder som vi tagit efter att vi lagt i den lilla agilitytunneln till valparna. Det är en kattunnel som har precis lagom storlek för våra småttingar. Nu kan de öva hela dagarna på att ta sig igenom en tunnel så har de prövat detta när det kanske blir dags att testa den riktiga agilitytunneln....
De tycker att det är jättekul och leker kurragömma i tunneln. När det nu gått ett par dagar och nyhetens behag har lagt sig har valparna kommit på att tunneln också kan vara en mysig sovplats....
Vi har ett par filmer när de tar tunneln i besittning men av någon anledning fungerar det inte att lägga in filmer på bloggen just nu så det får bli stillbilder.
I söndags hade vi besök av familjen Franck som tingat en av pudelflickorna och familjens sönder Philip och Ludvig hade med sig en present till valparna - en illgul tennisboll, gissa om valparna hade kul med den..
I förra veckan vidtog projekt rakning - då rakades allt skägget bort och plötsligt syntes det vilken ras det är vi har i valphagen, de blev så söta så. På bilderna ovan kan ni se själva!!
På bilden nedan kan ni se hur de såg ut innan rakmaskinen kom fram....
Nu ska ni få se några bilder från när mamma Lizzy hade en liten lektion i hur man apporterar en mjukisanka - "se här barn hur ni ska göra, ni är faktiskt apporterande fågelhundar"....
Rapport från valphagen!
Här kommer nu äntligen lite uppdateringar av bloggen – det har varit mycket att stå i med valparna så tiden har inte riktigt velat räcka till.
Precis som förra gången jag skrev kan man konstatera att det händer mycket för varje dag som går. Småttingarna har flyttat ut i köket i den nybyggda hagen och det trivs de alldeles förträffligt med. Mycket plats att springa (!!) på och mycket spännande som händer runt omkring dem. De första nätterna fick valparna flytta in i valplådan på natten för att jag skulle ha lite bättre koll. Nu har de bott in sig helt och hållet och vill inte vara i valplådan – där är så trångt jämfört med valphagen och de utnyttjar nu verkligen ytan ordentligt, full galopp över golvet och brottningsmatcher står ständigt på listan över favoritsysselsättningen.
Sedan någon vecka tillbaka har de börjat äta fast föda och de äter begärligt av nötfärsen och sedan ett par dagar även av Royal Canins torrfoder för hundbebisar. De äter med god aptit, leker en liten stund och sedan sover de som stockar.
De är otroligt charmiga och är enormt kontaktsökande och nyfikna. Går vi in i valplådan kommer hela gänget springande och klättrar på oss. Jag lägger in ett foto här på bloggen som visar när de ”överfaller” Louise som lagt sig i valphagen.
De lär sig hela tiden nytt och sedan ett tag tillbaka kan de morra och skälla riktigt bra. De morrar som små lejon när de leker med varann och skäller ibland på varann för att bjuda in till lek.
Här bjuder vi på några filmer så kan ni se hur de utvecklats och blir mer och mer lika ”riktiga” hundar.
Här kan ni se en bild på hur "Gröna pojken" (han är märkt med grönt nagellack) och alla de andra valprana ser ut när det vankats mat, en hel del av det hamnar i skägget.
Här ovan kan ni ser hur det går till när vi går in i valplådan - då kommer hela gänget och överfaller oss och är hur gosiga som helst!!
Nu händer det mycket.....
Nu händer det mycket här i valplådan.
Sedan några dagar tillbaka har valparna öppnat ögonen och vi märker att de uppfattar mer och mer av det som händer runtomkring dem. De har - som ni kunnat se på filmerna här - legat i hårdträning för att lära sig gå och det gör de nu ganska bra. För det mesta hamnar de där det var tänkt, oftast vid mammas spenar.
De har också lärt sig att sitta och de har upptäckt att det är en bra position för att nyfiket beskåda omvärlden. De ser ju förstås inte så bra ännu men de uppfattar ändå en hel del.
I förrgår - de 6 juni - blev jag riktigt varm om hjärtat, då var det en av dem som inte bara tittade på mig (= åt mitt håll när jag pratade med den) utan också började gå mot mig och vifta ordentligt på sin lilla svans när den nådde fram till mina händer. Åååå så vidunderligt söööt.
De är väldigt nyfikna och vill gärna ha kontakt med våra händer och som sagt, de viftar och blir riktigt ivriga.
Nu kan de också höra - inte fullt ut men jag märker att de reagerar när jag pratar med dem. Då tittar de uppmärksamt år mitt håll och börjar sin lite struttiga vandring mot händerna.
En annan sak som åtminstone en av dem lärt sig är att morra. Härmdagen tyckte guldtjejen (hon är märkt med guldigt nagellack) att en av syrrorna var i vägen när det skulle vankas mat (mamma Lizzy hade lagt sig i valplådan). Vad gör man då om man är en liten pudelbebis på drygt 2 veckor, jo, man morrar allt man kan och börjar fäkta lite med framtassarna så att syrran behagar flytta på sig.
Så som ni förstår är det liv i luckan här och det är så fantastiskt kul att studera dessa små tussar.
I onsdags - på Nationaldagen - fick vi äntligen tid att fira med tårta, detta att Lizzy fått så många fina barn och att allt hittills gått så bra.
När vi skulle köpa tårtan funderade vi ett ögonblick på att ta en Princesstårta eftersom det blev så många tjejer men vi besinnade oss, det är ju faktiskt också två små killar i kullen så rätt ska vara rätt - det fick bli en Operatårta istället.
God var den i alla fall och det tyckte Lizzy också.
Sedan några dagar tillbaka har valparna öppnat ögonen och vi märker att de uppfattar mer och mer av det som händer runtomkring dem. De har - som ni kunnat se på filmerna här - legat i hårdträning för att lära sig gå och det gör de nu ganska bra. För det mesta hamnar de där det var tänkt, oftast vid mammas spenar.
De har också lärt sig att sitta och de har upptäckt att det är en bra position för att nyfiket beskåda omvärlden. De ser ju förstås inte så bra ännu men de uppfattar ändå en hel del.
I förrgår - de 6 juni - blev jag riktigt varm om hjärtat, då var det en av dem som inte bara tittade på mig (= åt mitt håll när jag pratade med den) utan också började gå mot mig och vifta ordentligt på sin lilla svans när den nådde fram till mina händer. Åååå så vidunderligt söööt.
De är väldigt nyfikna och vill gärna ha kontakt med våra händer och som sagt, de viftar och blir riktigt ivriga.
Nu kan de också höra - inte fullt ut men jag märker att de reagerar när jag pratar med dem. Då tittar de uppmärksamt år mitt håll och börjar sin lite struttiga vandring mot händerna.
En annan sak som åtminstone en av dem lärt sig är att morra. Härmdagen tyckte guldtjejen (hon är märkt med guldigt nagellack) att en av syrrorna var i vägen när det skulle vankas mat (mamma Lizzy hade lagt sig i valplådan). Vad gör man då om man är en liten pudelbebis på drygt 2 veckor, jo, man morrar allt man kan och börjar fäkta lite med framtassarna så att syrran behagar flytta på sig.
Så som ni förstår är det liv i luckan här och det är så fantastiskt kul att studera dessa små tussar.
I onsdags - på Nationaldagen - fick vi äntligen tid att fira med tårta, detta att Lizzy fått så många fina barn och att allt hittills gått så bra.
När vi skulle köpa tårtan funderade vi ett ögonblick på att ta en Princesstårta eftersom det blev så många tjejer men vi besinnade oss, det är ju faktiskt också två små killar i kullen så rätt ska vara rätt - det fick bli en Operatårta istället.
God var den i alla fall och det tyckte Lizzy också.
Nu gör valparna tappra försök att "stå på egna ben"
"Visst finns det vissa likheter med "Prästens lilla kråka" - valpisarna slinker än hit och än dit.....och ramlar till slut omkull..."
Filmerna är tagna den 3 juni 2012. Kommer snart fler och nyare filmer som visar att de små har tränat ihärdigt och gör en hel del framsteg.....
Valparna växer så det knakar
"Vi växer som sagt så det knakar och matte säger att vi har blivit riktiga tjockisar, trots att vi bara är 9 dagar gamla". 2012-05-31
"På denna bilden kan ni tydligt se hur tjock och krullig vår päls är. Det börjar i pannan och fortsätter över hela kroppen ända ut på svanstippen. Matte är jättenöjd med alla dessa krullor säger hon. Vi tycker att vi är ganska snygga, ser ut som om vi har såna där persianpälsar som tanterna hade förr". 2012-05-30
"Visst börjar vi se ut som riktiga hundar nu? Våra morrhår har vuxit och våra små öropnlappar står inte rakt uppåt utan hänger ned, precis som på en "riktig" pudel". 2012-05-30
"Se vad vi har vuxit - vi ökar ordentligt i vikt och matte blir så nöjd.....". 2012-05-30
Ytterligare ett par filmer från mjölkbaren....
Här ägnar vi oss åt favoritsysselsättningen.....
"Så här mysigt har vi det när den goda mjölken rinner till - då låter vi så här.....det blir ett väldigt stånkande när man ska hinna svälja allt det goda........"
"Så här mysigt har vi det när den goda mjölken rinner till - då låter vi så här.....det blir ett väldigt stånkande när man ska hinna svälja allt det goda........"
Allt är frid och fröjd i valplådan....
"Visst kan man se lite morsk ut även om man bara är 1 vecka gammal". 2012-05-28
"Så här ser vi ut när vi gäspar - matte säger att våra små tungor är så rosa och söta, samma färg och form som på ett rosenblad". 2012-04-28
"Se så stora vi har blivit redan, trots att vi bara är 6 dagar gamla". 2012-05-27
"så gott att sova på mammas ulliga ben". 2012-05-27
"Vi kan inte se och vi kan inte höra ännu men vi har väldigt gott luktsinne och då använder vi dessa pyttesmå "lakritsnosar" som fungerar alldeles utmärkt redan". 2012-05-27
En liten akrobat i mjölkbaren
2012-05-27
Här kommer nu en liten filmsnutt där ni kan se våra små valpar i mjölkbaren - det är ett väldigt kämpande för att hitta en bra spene och här är det en av de små killarna som slår en volt i sin iver att hitta mammas mjölk. Valparna är 6 dagar gamla på filmen.
Här kommer nu en liten filmsnutt där ni kan se våra små valpar i mjölkbaren - det är ett väldigt kämpande för att hitta en bra spene och här är det en av de små killarna som slår en volt i sin iver att hitta mammas mjölk. Valparna är 6 dagar gamla på filmen.
Nu har de äntligen kommit!!
Ja, då är de äntligen här, 8!! ljuvliga pudelbebisar såg dagens ljus (nåja) den 21 maj.
Det blev 6 flickor och 2 pojkar, alla pigga och fantastiskt fina. Har ordentligt med päls med många, och fina krullor i. Alla är mörka och så småningom får vi se vilka färger det blir.
Natten mellan den 20:e och 21:a maj förberedde sig Lizzy på vad som komma skulle och var ganska orolig hela natten, hässjade och hade svårt att sova. Hon låg i min säng och ville att jag skulle hålla henne sällskap, skulle vara intill mig hela tiden. Så den dagen hon valpade hade både hon och jag en vaknatt bakom oss. Ojoj vad vi var trötta när sedan allt var överståndet.
När så förmiddagen kom den 21 maj var det dags och vår lilla Lizzy gick in i ett "maratonarbete" och födde en ovanligt stor kull.
Allt gick bra med valpningen och Lizzy var enormt duktig. Den förstfödda tjejen var stor och tog lite tid på sig. Faktiskt så lång tid att jag och min speciella "valpningsveterinär" (vilken tur att jag har henne) beslöt att kolla upp Lizzys blodvärden så att det inte var så att hon hade för låg halt av socker och kalk (det gör att värkarbetet inte blir effektivt).
Vi for alltså till veterinären med henne (även om man förstås helst ska undvika det, men både veterinären och jag tyckte att det var befogat). Det var nog bilresan och den lilla promenaden som satte fart på det hela för väl där föddes 1:an, en stor och rejäl tjej.
Eftersom Lizzys värden var O.K beslöt vi att fara hem så att Lizzy skulle få föda hemma i lugn och ro och så blev det. Väl hemma kom nummer 2 så nu var verkligen valpningen igång, SKÖÖNT!
Resten av valparna kom i ganska snabb följd, precis så som det brukar vara. När 7:an var född tog Lizzy en ganska lång paus och då var vi lite osäkra på om det kanske "var slut" men jag tyckte allt att jag kände en valp till och tro det eller ej men så kom också 8:an - den siste lille killen.
Se här så duktig Lizzy var:
11.40 kom 1:an - en rejäl "bamseflicka"
12.15 kom 2.an - en flicka till
12.45 kom 3:an - en flicka till
12.45 kom 4:an - en flicka till - "ojojoj hur många flickor är det egentligen", vi trodde knappt våra ögon
13.42 kom 5:an - här gör första pojken entré, äntligen en liten kille också!!
14.07 kom 6:an - en flicka till
15.08 kom 7:an - en flicka till - vi fick titta två gånger "kan det verkligen vara möjligt med så många tjejer"
17.03 kom 8:an - en pojke, ja något annat hade väl ändå inte varit möjligt??
Lizzy tog en rejäl paus mellan 7:an och 8:an och fick också lite buljong och leverpastej för att stärka sig lite.
Hon var så duktig - passade på att pyssla med sina små mellan varven och med lillmattes och mattes hjälp var alla valparna torra och goa och kunde börja dia alltmedan syskonen var på väg.
Lizzy var otroligt sansad och målmedveten under hela valpningen och vi är så glada för denna glimrande lilla juvel.
När jag nu äntligen har fått tid att skriva här på bloggen är det torsdag den 24 maj och allt är frid och fröjd i valplådan - Lizzy pysslar med sina små och vill inte gå därifrån. Toalettbestyren sköter hon i rasande fart och sedan ska hon snabbt in till bebisarna igen.
Nu har hon börjat slappna av när vi pysslar med dem men i början var hon väldigt observant på våra händer och tittade väldigt noga så att vi inte lyfte någon valp ur lådan.
Vi ska försås inte greja med dem mer än nödvändigt men vissa saker måste vi göra som empelvis att sätta jodopax på navlarna (så att det inte ska bli infekterat) märka dem med nagellack så att vi kan hålla isär dem och så förstås väga dem. Deras vikt ökar precis som den ska.
När jag nu tittar på dem i valplådan är det faktiskt omöjligt att förstå att alla dessa har kunnat få plats i Lizzy.
Lizzys mamma Filippa har också haft stora kullar, 8 respektive 7 valpar. Detta "frögurkesyndrom" är genetiskt betingat och nu ser vi ju att det hela faktiskt har gått i arv. Sedan gör det ju förstås sitt till att pappa Ferdinand är en ung och fertil gosse också.
Sedan valparna föddes har det varit bråda dagar här, det är mycket som ska fixas och den lilla barnaskaran behöver ständig tillsyn nu den första tiden. Det tar en liten stund innan mamman har förstått hur hon ska hantera sin kropp för att inte lägga sig på någon av de små men nu ser jag att Lizzy verkligen har fått in tekniken.
Hon är så smal nu och äntligen får hon plats med rejält med mat i magen! Den sista veckan innan valpningen var en jobbig tid för henne, hon var hungrig men fick knappt plats med någon mat. Då blev det till att äta lite och ofta.
Det är en liten pratsam barnaskara vi har - om mjölken tagit slut i en spene så får vi verkligen höra det, då muttras och stånkas det ordentligt. Likadant om något syskon ligger i vägen för en ledig spene och inte behagar flytta på sig, då är missnöjet uppenbart.
Lizzy är själv ovanligt pratsam, muttrar och grymtar när hon kommunicerar med oss istället för att gnälla som många andra hundar gör - det är riktigt gulligt och det ska bli kul att se om någon av valparna också kommer att göra så. Flera av Lizzys syskon är likadana.
Det ska bli så spännande att få följa denna kullen och se hur de utvecklas och vilka personligheter de har.
Här kommer nu lite bilder på alla små ljuvligheter, håll tillgodo.
Jag ska försöka hinna skriva och lägga in fler bilder och film snart igen.
/Kristina
Så här mysigt hade Lizzy det när valparna var några timmar gamla...
Samma dag som valparna föddes - trött men nöjd Lizzy
Valparna den 21 maj på kvällen - purfärska pudelbebisar
Lizzy har redan hittat stilen; hur man måste vila benet på kanten av valplådan om valparna ska komma åt de bästa spenarna!!
Liten sötnos några timmar gammal
"Vadå inte särskilt snygg" - så här ser man ut om man är pudelbebis 1 dag gammmal och väldigt mätt och trött....
Pudelbebisar uppmärkta och vägda - nu har matte järnkoll, precis som hon vill ha det!
Mums, mjölk är gott, särskilt mammas....
1 dag gamla och har redan kommit på att man kan ha mamma som mjuk och varm madrass...
Det blev 6 flickor och 2 pojkar, alla pigga och fantastiskt fina. Har ordentligt med päls med många, och fina krullor i. Alla är mörka och så småningom får vi se vilka färger det blir.
Natten mellan den 20:e och 21:a maj förberedde sig Lizzy på vad som komma skulle och var ganska orolig hela natten, hässjade och hade svårt att sova. Hon låg i min säng och ville att jag skulle hålla henne sällskap, skulle vara intill mig hela tiden. Så den dagen hon valpade hade både hon och jag en vaknatt bakom oss. Ojoj vad vi var trötta när sedan allt var överståndet.
När så förmiddagen kom den 21 maj var det dags och vår lilla Lizzy gick in i ett "maratonarbete" och födde en ovanligt stor kull.
Allt gick bra med valpningen och Lizzy var enormt duktig. Den förstfödda tjejen var stor och tog lite tid på sig. Faktiskt så lång tid att jag och min speciella "valpningsveterinär" (vilken tur att jag har henne) beslöt att kolla upp Lizzys blodvärden så att det inte var så att hon hade för låg halt av socker och kalk (det gör att värkarbetet inte blir effektivt).
Vi for alltså till veterinären med henne (även om man förstås helst ska undvika det, men både veterinären och jag tyckte att det var befogat). Det var nog bilresan och den lilla promenaden som satte fart på det hela för väl där föddes 1:an, en stor och rejäl tjej.
Eftersom Lizzys värden var O.K beslöt vi att fara hem så att Lizzy skulle få föda hemma i lugn och ro och så blev det. Väl hemma kom nummer 2 så nu var verkligen valpningen igång, SKÖÖNT!
Resten av valparna kom i ganska snabb följd, precis så som det brukar vara. När 7:an var född tog Lizzy en ganska lång paus och då var vi lite osäkra på om det kanske "var slut" men jag tyckte allt att jag kände en valp till och tro det eller ej men så kom också 8:an - den siste lille killen.
Se här så duktig Lizzy var:
11.40 kom 1:an - en rejäl "bamseflicka"
12.15 kom 2.an - en flicka till
12.45 kom 3:an - en flicka till
12.45 kom 4:an - en flicka till - "ojojoj hur många flickor är det egentligen", vi trodde knappt våra ögon
13.42 kom 5:an - här gör första pojken entré, äntligen en liten kille också!!
14.07 kom 6:an - en flicka till
15.08 kom 7:an - en flicka till - vi fick titta två gånger "kan det verkligen vara möjligt med så många tjejer"
17.03 kom 8:an - en pojke, ja något annat hade väl ändå inte varit möjligt??
Lizzy tog en rejäl paus mellan 7:an och 8:an och fick också lite buljong och leverpastej för att stärka sig lite.
Hon var så duktig - passade på att pyssla med sina små mellan varven och med lillmattes och mattes hjälp var alla valparna torra och goa och kunde börja dia alltmedan syskonen var på väg.
Lizzy var otroligt sansad och målmedveten under hela valpningen och vi är så glada för denna glimrande lilla juvel.
När jag nu äntligen har fått tid att skriva här på bloggen är det torsdag den 24 maj och allt är frid och fröjd i valplådan - Lizzy pysslar med sina små och vill inte gå därifrån. Toalettbestyren sköter hon i rasande fart och sedan ska hon snabbt in till bebisarna igen.
Nu har hon börjat slappna av när vi pysslar med dem men i början var hon väldigt observant på våra händer och tittade väldigt noga så att vi inte lyfte någon valp ur lådan.
Vi ska försås inte greja med dem mer än nödvändigt men vissa saker måste vi göra som empelvis att sätta jodopax på navlarna (så att det inte ska bli infekterat) märka dem med nagellack så att vi kan hålla isär dem och så förstås väga dem. Deras vikt ökar precis som den ska.
När jag nu tittar på dem i valplådan är det faktiskt omöjligt att förstå att alla dessa har kunnat få plats i Lizzy.
Lizzys mamma Filippa har också haft stora kullar, 8 respektive 7 valpar. Detta "frögurkesyndrom" är genetiskt betingat och nu ser vi ju att det hela faktiskt har gått i arv. Sedan gör det ju förstås sitt till att pappa Ferdinand är en ung och fertil gosse också.
Sedan valparna föddes har det varit bråda dagar här, det är mycket som ska fixas och den lilla barnaskaran behöver ständig tillsyn nu den första tiden. Det tar en liten stund innan mamman har förstått hur hon ska hantera sin kropp för att inte lägga sig på någon av de små men nu ser jag att Lizzy verkligen har fått in tekniken.
Hon är så smal nu och äntligen får hon plats med rejält med mat i magen! Den sista veckan innan valpningen var en jobbig tid för henne, hon var hungrig men fick knappt plats med någon mat. Då blev det till att äta lite och ofta.
Det är en liten pratsam barnaskara vi har - om mjölken tagit slut i en spene så får vi verkligen höra det, då muttras och stånkas det ordentligt. Likadant om något syskon ligger i vägen för en ledig spene och inte behagar flytta på sig, då är missnöjet uppenbart.
Lizzy är själv ovanligt pratsam, muttrar och grymtar när hon kommunicerar med oss istället för att gnälla som många andra hundar gör - det är riktigt gulligt och det ska bli kul att se om någon av valparna också kommer att göra så. Flera av Lizzys syskon är likadana.
Det ska bli så spännande att få följa denna kullen och se hur de utvecklas och vilka personligheter de har.
Här kommer nu lite bilder på alla små ljuvligheter, håll tillgodo.
Jag ska försöka hinna skriva och lägga in fler bilder och film snart igen.
/Kristina
Så här mysigt hade Lizzy det när valparna var några timmar gamla...
Samma dag som valparna föddes - trött men nöjd Lizzy
Valparna den 21 maj på kvällen - purfärska pudelbebisar
Lizzy har redan hittat stilen; hur man måste vila benet på kanten av valplådan om valparna ska komma åt de bästa spenarna!!
Liten sötnos några timmar gammal
"Vadå inte särskilt snygg" - så här ser man ut om man är pudelbebis 1 dag gammmal och väldigt mätt och trött....
Pudelbebisar uppmärkta och vägda - nu har matte järnkoll, precis som hon vill ha det!
Mums, mjölk är gott, särskilt mammas....
1 dag gamla och har redan kommit på att man kan ha mamma som mjuk och varm madrass...
Inget är som väntans tider......
På denna blogg kommer vi fortlöpande berätta om det fantastiska äventyret som nu ligger framför oss; att få följa C-kullen - Lizzys (Älvlekens Blivande Ballerina) små telningar i hennes första kull.
Hjärtligt välkomna att titta in ni som vill följa vad som händer i valplådan här på Älvlekens kennel!!
Vår lilla Lizzy blir bara rundare och rundare om magen och vi har sedan flera veckor tillbaka verkligen undrat hur många små som gömmer sig därinne....
Om man jämför bilderna från 5 maj och 19 maj kan man se att valpisarna växer vädigt mycket under de två sista veckorna av dräktigheten.
Lizzy har mått väldigt bra under sin dräktighet och har levt ungefär som vanligt med untantag för de senaste 2 veckorna - då har hon velat ta det riktigt lugnt och har mest legat och betraktat oss andra i familjen med ett lite sorgmodigt och "världsfrånvänt" uttryck.
Vi har sedan en vecka tillbaka haft koll på Lizzys temp. för att kunna veta när det är dags.
Idag söndag den 20 maj har Lizzys temp. gått ner ordentligt och detta betyder att valpningen nu är nära förestående.
Det är fantastiskt spännande - men också en aning oroligt förstås.
Allt är nu förberett, valplådan i ordning och allt som kan behövas vid valpningen finns framme och nu håller vi tummarna riktigt hårt för att allt ska gå bra!!
Lizzys valpmage, 19 maj 2012
Nu har de små börjat röra sig så att både vi och framför allt Lizzy känner det. Ibland är det verkligen hålligång, har de partaj därinnne tro, i vilket fall som helst är det så mycket sprattel så att Lizzy tittar undrande mot magen....
Lizzys mage har börjat bli lite större....bilden tagen den 5 maj 2012.
Hjärtligt välkomna att titta in ni som vill följa vad som händer i valplådan här på Älvlekens kennel!!
Vår lilla Lizzy blir bara rundare och rundare om magen och vi har sedan flera veckor tillbaka verkligen undrat hur många små som gömmer sig därinne....
Om man jämför bilderna från 5 maj och 19 maj kan man se att valpisarna växer vädigt mycket under de två sista veckorna av dräktigheten.
Lizzy har mått väldigt bra under sin dräktighet och har levt ungefär som vanligt med untantag för de senaste 2 veckorna - då har hon velat ta det riktigt lugnt och har mest legat och betraktat oss andra i familjen med ett lite sorgmodigt och "världsfrånvänt" uttryck.
Vi har sedan en vecka tillbaka haft koll på Lizzys temp. för att kunna veta när det är dags.
Idag söndag den 20 maj har Lizzys temp. gått ner ordentligt och detta betyder att valpningen nu är nära förestående.
Det är fantastiskt spännande - men också en aning oroligt förstås.
Allt är nu förberett, valplådan i ordning och allt som kan behövas vid valpningen finns framme och nu håller vi tummarna riktigt hårt för att allt ska gå bra!!
Lizzys valpmage, 19 maj 2012
Nu har de små börjat röra sig så att både vi och framför allt Lizzy känner det. Ibland är det verkligen hålligång, har de partaj därinnne tro, i vilket fall som helst är det så mycket sprattel så att Lizzy tittar undrande mot magen....
Lizzys mage har börjat bli lite större....bilden tagen den 5 maj 2012.
